Terese Eriksson, bakom Betty-Lou’s Bakery, delar med sig av sitt London

Kanske har du sprungit in i henne på en marknad, kanske har du läst hennes blogg eller kanske så har du helt och hållet missat det briljanta fenomenet Betty-Lou. En sak är i alla fall säker, denna cupcakebakande 50-talsdröm är en inspirationskälla för många, inte minst de som följer hennes vintagekantade vardag, via bloggen Betty-Lou’s Bakery. Bakom det blommiga förklädet och de lagda lockarna hittar vi den förtjusande Terese Eriksson, som jag fick nöjet att byta några ord med.

Detta är hennes historia.Betty Lou's Bakery

Jag började med Betty-Lou’s Bakery 2009 mest på skoj. Hela den spännande historien om hur det gick till kan du läsa i den allra första bloggposten jag skrev, döpt till ”Början på något nytt”.

Jag bor i London sedan nio år tillbaka. När jag  bodde i Sverige studerade jag till högstadielärare, och min tanke var att bara åka till London för att ha lite kul i några månader. Eftersom jag ville lära mig mer om små barn och deras utveckling tog jag jobb som nanny hos en engelsk familj, och har i princip jobbat som nanny sedan dess, med ett kort  avbrott som ganska misslyckad vintage-säljare på olika markander. Nu håller jag mig till cupcakes, eftersom mat alltid är ett säkert kort när det kommer till försäljning!

Nu för tiden jobbar jag alltså som nanny fyra dagar i veckan, och jobbar med Betty-Lou’s två helger i månaden. För mig är det en perfekt balans och jag älskar båda mina jobb eftersom de innebär att jag får vara kreativ, aktiv och vara ute på stan mycket. Som nanny  far jag runt med barnen på museum och till lekparker och  gör utflykter över hela London och det är så kul!

Vad fick dig att stanna i London?

Åh vilken svår fråga. Jag ville helt enkelt inte tillbaka till Sverige. London var så spännande och fantastiskt och när tankarna att flytta hem började komma hade jag bott här för länge för att bara bryta upp och sticka hem igen. Jag tänker nästan varje dag på att flytta tillbaka, men jag tror inte jag skulle stå ut med tystnaden och tomheten som finns i Sverige. Jag saknar min familj och mina gamla vänner, och i Sverige har jag ett tryggt socialt nätverk, vilket är något jag inte lyckats skapa i England. Folk kommer och går i London och att knyta meningsfulla och varaktiga kontakter är väldigt svårt. Men London i sig väger upp för nästan allt det där. Nästan …

”Jag tänker nästan varje dag på att flytta tillbaka, men jag tror inte jag skulle stå ut med tystnaden och tomheten som finns i Sverige.”

En vanlig söndag  spenderar jag helst av allt med att gå till blomstermarknaden på Colombia Road och köpa hem ett par fång liljor. Jag kollar in de små vintagestånden och affärerna där, och promenerar sedan ned till Brick Lane för att äta en god vegetarisk lunch på den stora matmarknaden där. Efter markanderna tar jag gärna en öl eller två med en vän på puben Dirty Dicks mittemot Liverpool Street Station. En perfekt Londondag!

Vilka är de största skillnaderna mellan Sverige och Storbritannien?

Klimatet är en stor skillnad – det är varmare här året runt och jag har nästan glömt bort de långa svenska vintermånaderna. Folk är i allmånhet ganska trevliga i London, även om det såklart finns rötägg här, som i alla stora städer. Den viktigaste skillnaden för mig är dock att det är enklare att utveckla sin kreativitet här – så var det i alla fall för mig. Det finns inte lika mycket bestämmelser och regler i England, och folk tillåts sköta sina liv själva vilket skapar en rörelsefrihet och oräddhet som jag inte har upplevt i Sverige.

betty lou's bakery, london

Åh – smultronställen! Papagones Pizza i Finsbury Park. Om jag tvingades lämna London skulle det vara den restaurangen som jag drömde mig tillbaka till om och om igen. De har den absolut godaste pizzan i hela London, priserna är billiga och stämningen hög och familjär. Ett absolut måste, som jag tar med alla mina besökare till.

Mitt andra smultronställe är vad vi Londonbor kallar för London-by-the-Sea – med andra ord Brighton. Det är mitt absoluta favoritställe i hela världen och jag åker dit så ofta jag kan. Det har allt som London har att erbjuda, fast bättre, renare, roligare och med mindre folk och med havet och piren och strandpromenaden. Lycka och kärleksrus känner jag när jag tänker på Brighton!

Mitt tredje smultronställe är kanske lite klyshigt, men det går inte att sticka under stol med att jag älskar Camden. Här har jag många minnen från och även om jag nu för tiden sällan handlar något i de ganska trashiga affärerna älskar jag atmosfären, kreativiteten och områdets rika historia och förknippningar med så många musiklegender. The Clash hade replokal där technoaffären Cyberdog nu ligger, Madness hade sina första spelningar på Dublin Castle och Amy Winehouse bodde i princip på The Hawley Arms. Bäst av allt är att min favoritpub Elephants Head ligger här – gå dit en söndagseftermiddag när affärerna har börjat stänga och lyssna på musiken de spelar så förstår du vad jag menar!

Mer om Terese, Betty-Lou och deras gemensamma London-liv hittar du på Tereses blogg. Har du några frågor eller funderingar? Kommentera inlägget nedan eller skicka oss en tweet på @ExpediaSE!

Bilder i artikeln: Bloggarens privata, får ej kopieras.

3
0

0 Kommentarer

Lämna svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*